Sitter och funderar.

Ja, jag har nog pimplat ett par glas vin. (troligen ett par mindre än vad jag tror).

Egentligen är jag en ganska tragisk människa.

Jag är 21 år.

Singel.

Rädd för nya människor.

Sjuskriven.

Rökare.

Köttätare.

Och allmänt... patetisk.

Nåväl.

Livet går vidare. frågan är bara hur mycket jag hänger med?

jag sitter här, är sjuk allmänbildad, social kompetent och... bäst. Men ändå gör jag inget.

Damn you God.

Ibland tappar jag tron på dig. Ibland räcker det inte med att tänka "dina vägar äro outgrundliga". Du har en plan, men snälla. en liten hint hade faktiskt inte skadat?

Jag har träffat en vän. Milena heter hon. Hon är schweizare. Och min bästa väns flickvän. Men jag inbillar mig att vi hade kommit otroligt bra överens även om de inte varit ihop. Sen om vi någonsin hade träffats. Well, that's another story.

Hon är en snel hest. Och som den vanan jag har, så har jag background info om typ hela hennes liv. En del saker har hon berättat, annat har jag stalkat upp.

Nu efter att ha låtit detta inlägget legat minimerat ett tag så är jag ännu fullare.

Har inte annat att säga än att jag älskar er jag älskar. och resten av er skiter jag i.